Text
PUSS
Har du missat ett professionsutvecklande samverkansseminarium? Här samlas redaktionens referat från tidigare PUSS samt seminarieledarnas presentationer och andra texter.
Ta del av följande information om du vill besöka ett PUSSeminarium:
Taking education seriously
Gert Biesta och Carl Anders Säfström
Terminens sista PUSS anordnades den 6 maj 2025 på campus Eskilstuna. Denna gång var Carl Anders Säfström och Gert Biesta inbjudna för att tala allvar om utbildning. Båda är professorer vid centrum för folkbildning och pedagogik vid Maynooth university, Irland. Seminariet hölls på engelska men detta referat är skrivet på svenska. Förståelsen av innehållet kan därför ha gått förlorad vid översättningen.
Att ta utbildning på allvar enligt Carl Anders Säfström
Carl Anders Säfström inledde seminariet med att diskutera vikten av att ta utbildning på allvar. Han menar att de som styr tror att de ska definiera vad utbildning, undervisning och lärande är. Utbildningsområdet är så politiserat att politikerna känner sig berättigade att tala om för yrkesprofessionen hur de ska arbeta med utgångspunkt från politikernas egna ideologiska övertygelse. Detta menar Säfström är motsatsen till att ta utbildningen på allvar.
Säfström presenterar nio teser kring vad han menar är att ta utbildningen på allvar (taking education seriously).
För det första menar han att utbildning över huvud taget är en förutsättning för demokrati – först kom utbildning, sedan demokrati. För att kunna föra vidare ett kulturarv och göra de val som krävs i en demokrati är utbildning en förutsättning.
För det andra har det, historiskt sett, visats att utbildning motbevisat idén om att ens plats i samhället bestäms av födslorätt. Utbildning är för alla människor.
För det tredje är utbildning (teoretiskt sett) att bekräfta varje enskild människas vilja till frihet; att ha rätten att existera i sin autentiska form (oavsett vilken det är).
För det fjärde har utbildning att göra med frigörelse från att styras av någon annan än av sig själv, och att göra det möjligt att ta ställning utifrån insikten om ens lika rätt att existera i sin autentiska form som alla andra.
För det femte har utbildning att göra med att leva på det bästa möjliga sättet med andra och annat som man är beroende av för att leva ett gott liv.
För det sjätte brukar offentlig utbildning innebära ett skattefinansierat skolsystem, demokratiskt styrt och ämnat för alla. Men vad händer om staten förtrycker folket? Han menar att vi behöver tala om kvaliteten i utbildningen i termer av öppenhet; på vilket sätt (om något) utbildningen är till för allmännyttan.
För det sjunde representerar skolgången en stats förväntningar på vad och vem man ska bli för att passa in i en viss idé om ett samhälle. Det handlar om att utbilda och socialisera elever enligt nationella läroplaner och andra riktlinjer för att de ska bli erkända och leva ett lyckligt liv utifrån rådande normer och förväntningar. Han menar att utbildning i stället handlar om hur man kan ta ställning, oavsett sådana förväntningar.
För det åttonde menar Säfström att skolan är en plats där människor möts, och den ger en möjlighet att bekräfta och praktisera andras frihet. Men skolsystemet i sig kan inte leda till frigörelse; det kan bara skapa möjligheter för människor att mötas. Frigörelse sker i relation mellan människor, där de genom interaktioner kan bekräfta och stödja varandras frihet.
Säfström avslutar med en provokation (den nioende tesen): Skolan skapades som en plats för studier, vilket gav eleverna/studenterna friheten att utforska världen och samhället utan att behöva arbeta. Denna frihet har dock alltid begränsats av staten. Skolans styrka ligger i dess förmåga att studera världen villkorslöst, vilket gör den till ett hot mot befintliga makter om den inte kontrolleras. Skolreformer är ofta försök att kontrollera och begränsa den potentiella friheten i utbildningen, som i grunden handlar om frigörelse.
Att ta utbildning på allvar enligt Gert Biesta
Gert Biesta inleder sin presentation med att relatera till Ockhams rakkniv – att skala bort det som är irrelevant när man talar om utbildning. Han menar att utbildning är viktig och meningsfull endast för de områden där den är absolut nödvändig och där inget annat kan ersätta den. Att ta utbildning på allvar innebär att gå till dess kärna och ställa frågan: Vad behöver vi egentligen utbildning för?
Biesta menar att nutida diskussioner om utbildning ofta handlar om vilken agenda som ska råda, såsom ekonomisk produktivitet, nationalistiska värden och social ordning. Dessa agendor kan också breddas till att inkludera välmående, social rättvisa, demokrati och hållbarhet. För pedagoger uppstår frågan om vilken agenda som är rätt. Risken är att utbildning behandlas som ett instrument för att snabbt uppnå dessa värderingar eller ambitioner. I stället borde vi värna om utbildningens integritet.
Biesta belyser att många människor talar om utbildning som om det är något okomplicerat, något praktiskt som inte behöver teoretiska perspektiv. Att det är enkelt och att teorin bara gör det onödigt komplicerat. Att den enda relevanta frågan är att ta reda på vad som fungerar. När det gäller utbildning är alla experter, eftersom de själva gått i skolan, så ingen kan heller göra anspråk på att vara den verkliga experten. Skolväsendet blir därför känsligt för populism vilket möjliggör för politiker att använda utbildningsväsendet för att vinna röster.
Men det finns även några missförstånd om utbildning som Biesta lyfter.
För det första; de önsketänkanden alla experter har om vad skolväsendet borde göra och för vem. Skolan borde, lärarna borde, eleverna borde … för jämlikhet, för demokratiska rättigheter, för hållbarhet. Men det är de yrkesverksamma som överlåts att hantera hur detta ska genomföras, utan att få frågan om hur berättigade och möjliga dessa förväntningar är.
Risken med detta är att det skapas utrymme för utbildningsscientism (educational scientism) – att problemen kan lösas på ett enkelt sätt (salvatore mundi – världens frälsare). Utbildningsscientism hänvisar till tron att utbildning bör närma sig och förstås främst genom empiriska och vetenskapliga metoder, ofta på bekostnad av teoretiska och filosofiska perspektiv. Detta tillvägagångssätt tenderar att prioritera evidensbaserade metoder och mätbara resultat, och behandlar utbildning som en orsaksmekanism som kan optimeras genom vetenskaplig forskning. Det skapas ofta en spänning mellan empiriska (som ses som bra) och teoretiska (som ses som dåliga) tillvägagångssätt för utbildning. Enligt Biesta är detta det andra missförståendet: att många tror att utbildning är en slags kausal maskin; om vi vet hur maskinen fungerar, då vet vi allt. Det han tycker är problematiskt med diskussionen om evidensbaserad undervisning som förts under lång tid, är att evidensen i sig förutsätter att utbildningen är mekanisk och möjlig att styra i en viss riktning.
Det tredje missförståndet handlar om de teorier som cirkulerar, vilka tenderar att glömma den pedagogiska frågan eller är oförmögna att komma åt den. Han menar att det talas om tillväxt, utveckling, lärande, hjärnan eller blomstring och odling med mera, men ingen som talar om det rätta sättet att växa och utvecklas för att kunna leva ett liv tillsammans på ett bra sätt. Både Putin och Zelenskyj har växt upp, lärt sig saker och utvecklats. De har ju båda hjärnor, så skillnaden ligger någon annanstans än i att veta hur hjärnan fungerar. Det är heller ingen som talar om existentiella frågor som gäller var och en av oss: vad vill jag göra med det jag har lärt mig, hur har jag utvecklats, vem har jag blivit. Hur vi ska leva våra liv tillsammans på ett bra sätt.
Biesta frågar sig om missförstånden är medvetna eller om det handlar om ren lathet. Hur förstår vi egentligen skolan? Är den ett instrument som vi har för att tämja medborgarna eller är det en plats där utbildning kan äga rum? Han anser att det handlar mycket om bristen på historisk medvetenhet om det utbildningsvetenskapliga fältet (bland makthavare): att skolan tillåts utvecklas utan att historien beaktas och att den dessutom influeras av dessa ständigt nya teorier och populära begrepp. Utbildningsfrågor är alltid frågor för den som utbildar: Vad läraren ska göra och avstå från att göra. Så ett annat alternativ kan vara att utforska vad utbildningens integritet är – i praktiskt, intellektuellt och politiskt avseende.
Biesta sammanfattar vad han menar är utbildningens integritet. Frågan han ställer är: vad kan inte ske utan utbildning? Vill du lära dig något är det bara att göra det; du behöver ingen lärare för det. När du lär dig något som du inte skulle ha exponerats för utan din lärare; det är då du blir utbildad. Som lärare är utbildning att fånga någons uppmärksamhet, att visa eller omdirigera den till något specifikt. Men det handlar även om att läraren ställer frågan till eleven vad den ska göra med sin uppmärksamhet i förhållande till världen. Utbildningens kärna är att kalla eleverna till sig, och det är här frågan om frihet kommer in, menar han, för det skulle vara löjligt om vi bara begär av våra elever att de uppmärksammar det vi redan har bestämt för dem.
Seminariet avslutades med en frågestund.
Think big, act small: Om språkutveckling i förskolan - ett aktionsforskningsprojekt
Anette Olin Almqvist, Jenny Larsson, Roodii Hirmez, Karin Brangefält, Camilla Kulläng, Carolina Malmqvist, Emma Cederlöf
Årets tredje PUSS anordnades den 10 april 2025 på campus Västerås. Temat för seminariet var språkutveckling i förskolan, ett pågående forsknings- och utvecklingsprogram (FoU) som finansieras av forskningsinstitutet Ifous (följ länk nedan för mer information). Västerås stad är en av elva medverkande kommuner, och deltagare med olika yrkesroller i programmet berättade hur arbetet berikat förskoleverksamheten och dem själva i sin yrkesroll. Presentationen länkas nedan.
Syftet med FoU-programmet, som pågår 2023-2025, är att undersöka hur förskolan bäst kan arbeta med barns språkutveckling i vardagen, särskilt i det språkliga samspelet mellan pedagoger och barn där få eller inga talar svenska som förstaspråk. Även om det finns mycket kunskap om hur man kan arbeta med språkutveckling i förskolan så kan det vara svårt att kollektivt ändra redan etablerade rutiner och traditioner i praktiken. I det aktuella FoU-programmet har förskolan introducerats till aktionsforskning - ett sätt att förhålla sig vetenskapligt till den egna praktiken. Deltagarna har reflekterat över det egna arbetssättet, och prövat nya vägar genom olika aktioner som dokumenterats och utvärderats tillsammans med kollegorna.
Att hitta skavet i den egna praktiken
Under seminariet berättade Anette Olin Almqvist, forskningsledare för FoU-programmet och professor i pedagogik vid Mälardalens universitet, att aktionsforskning handlar om att hitta skavet i den egna praktiken och skapa aktioner (handlingar) kring det som inte fungerar eller kan förbättras. Aktionerna prövas och observeras, exempelvis genom loggbok och filmning, och i kollegiala samtal reflekteras kring vad som kan förbättras och förändras i nästföljande aktion. Eftersom det blir en individuell förändringsresa ökar chansen att förändringen blir bestående.
Språkutveckling ett prioriterat område
Karin Brangefält, biträdande verksamhetschef för förskolan, berättade att språkutveckling sedan tidigare varit ett prioriterat område i Västerås stad och att insatser redan gjorts för att öka pedagogernas medvetande. När möjligheten att delta i FoU-programmet dök upp var det ett bra tillfälle att fördjupa arbetet, särskilt i de förskolor där det finns språkliga och sociala utmaningar. Det var också några av dessa som valdes ut för programmet. Men för att lyckas med ett forsknings- och utvecklingsarbete krävs en organisation där alla inblandade vet vilken roll de har.
Processledarrollen
Camilla Kulläng och Carolina Malmqvist, båda logopeder och språkutvecklare i Västerås stad, har arbetat med språkutveckling i förskolan tidigare. I rollerna som processledare fick de, tillsammans med Karin Brangefält, möjlighet att stötta och utbilda personalen i FoU-programmets olika skeden tillsammans med rektorerna. Programmet utgick från ELSA-modellen (Early Educational Language Support Activities) och alla deltagare utbildades i språkutvecklande arbete samt användning av modellens observationsprotokoll som består av en fysisk, en didaktisk och en social dimension. Protokollet utökades även med en flerspråkig dimension då det var aktuellt.
Skapa utrymme för regelbunden reflektion
Emma Cederlöf, rektor på Vallby förskola (en av dem som medverkade) berättade att hon i sin roll utsåg förskollärare som skulle leda kollegorna i processen – mellanledare. Tillsammans med dem och processledarna bildades en utvecklingsgrupp som ansvarade för att driva arbetet på förskolan framåt. Det är rektor som är bärare av FoU-programmet och det gäller att organisera och planera verksamheten så det finns utrymme för regelbunden reflektion och möten mellan kollegorna, då det är en förutsättning för aktionsforskningen. I arbetslagen medverkar alla för att utveckla praktiken utifrån de egna skaven. Hon menar att uttrycket "think big, act small" blir tydligt när resultaten av individuell förändring och utveckling leder till kvalitetshöjning av verksamheten i stort. Även hennes och de andra rektorernas ledarskapshandlingar utforskades genom aktioner.
Aktioner leder till konkret förändring
Jenny Larsson, förskollärare och mellanledare, samt Roodii Hirmez, förskollärare, båda på Vallby förskola, berättade om de aktioner de genomfört. För att barnen ska bada i språket oavsett var i förskolans lokaler de befinner sig valde de platser och aktiviteter som behövde förstärkas språkmässigt och arbetade med dem, bland annat genom att agera som en språklig förebild för barnen. I korridoren benämns numera färger och de olika klädesplagg som sätts på innan utgång och det finns en filt med boklåda/sångkort där barnen kan slå sig ner för att läsa eller sjunga när de väntar på att alla ska bli klara. De benämner ord i större omfattning och tydliggör dem vid olika stationer på avdelningen. De berättar även att de filmar sig själva för att få syn på hur de agerar. De reflekterar med kollegorna för att därefter fördjupa eller planera nya aktioner. Roodii berättade att hon genom observationerna medvetandegjorts om hur hon kan använda språket för att utvidga och berika barnets eget språk genom att stanna upp, spegla, ge talutrymme och föreslå nya ord.
Lärdomar av programmet hittills
Alla medverkande var överens om att programmet varit mycket lärorikt och många lärdomar tas med när det avslutas, bland annat:
- Kunskaper om barns språk- och kommunikationsutveckling - de ser och hör mer nu när de vet vad de ska titta och lyssna efter.
- Samsyn och ett gemensamt yrkesspråk har utvecklats.
- Språklig teori förankras i praktiken.
- Kontinuerligt kollegialt lärande för alla pedagoger - de delar observationer om sin egen praktik och lär tillsammans.
- Evidensbaserade samspelsstrategier och forskningsmetoder - de gissar inte längre utan vet hur de ska ta reda på konkret fakta genom aktionsforskningen.
FoU-programmet fortsätter under 2025 och forskningsartiklar kommer att publiceras om de lärdomar som dragits. Läs mer om Ifous FoU-program språkutvecklande förskola:
Språkutvecklande förskola, Ifous
Presentationen från seminariet:
Att mötas mellan olika professioner under utbildningen
Sylvia Olsson och Linda Jonsson.
Den 27 mars 2025 bjöd Linda Jonsson och Sylvia Olsson, båda lektorer vid Mälardalens universitet (MDU), in till vårens andra PUSSeminarium. De arbetar inom olika program, Linda i lärarprogrammen och Sylvia i socionomprogrammet, men har hittat varandra i ett gemensamt utvecklingsarbete som går ut på att skapa tillfällen för blivande lärare och socionomer att mötas under utbildningen. Under seminariet presenterades det framtida samarbetet för deltagarna som fick ställa frågor och komma med synpunkter om innehållet.
Ökad förståelse för varandras professioner
Linda och Sylvia menar att lärarstudenter och socionomstudenter behöver förstå varandras professioner för att kunna samarbeta effektivt och stödja barn och ungdomar på bästa sätt i den framtida yrkespraktiken. Genom att lära känna varandras yrkesroller och ansvarsområden kan de undvika förutfattade meningar och missförstånd som kan uppstå på grund av bristande kunskap om varandras lagrum och yrkesetiska principer.
Samverkan mellan socialtjänsten och skolan är avgörande för att hantera sociala problem och konflikter som påverkar elevernas skolgång, och den är dessutom reglerad i både socialtjänst- och skollagen. Genom att brygga över hinder och se hela barnet eller ungdomen är det möjligt att gemensamt skapa en trygg och stödjande miljö både i förskola/skola och hemmet.
Tillfällen att öva under utbildningen
För att förbereda studenterna inför det tvärprofessionella arbete som väntar i yrkeslivet vill de möjliggöra att redan under utbildningen träna på att föra samtal om sociala och pedagogiska frågor utifrån sina olika professionella perspektiv. På så sätt stärks deras förmåga till samverkan och samarbete över professionsgränserna.
Planen är att starta med en gemensam föreläsning om skolsocialt arbete där studenterna får lära sig att förstå varandras lagrum och uppdrag. Efter föreläsningen delas de in i mindre tvärvetenskapliga grupper för att arbeta med ett fiktivt fall om ett barn eller en ungdom som av olika anledningar behöver extra stöd både i hemmet och skolan. Under utbildningen träffas studenterna flera gånger i workshopar för att följa det fiktiva fallet som förändras efter tid.
Lindas och Sylvias förhoppning är att när studenterna lär känna varandra och delar yrkesspråk redan under utbildningen så skapas en grundläggande förståelse, goda förutsättningar för framtida samverkan och nätverkande mellan yrkesgrupperna.
Samarbete med SiS ungdomshem
De berättade även om en nystartad samverkan med SiS ungdomshem i Sundbo som öppnat upp för ämneslärarstudenter vid MDU att göra en veckas utbyte till dem under den sista VFU-perioden. Där ges möjlighet att få inblick i och att öka förståelsen om undervisning av ungdomar som dömts till sluten ungdomsvård.
Läs mer i presentationen nedan:
Att mötas mellan olika professioner under utbildningen, PDF
Pdf, 860.8 kB.
Från kunskapssökande till examinationsfokus - studenters tilltro till den egna förmågan
Sebastian Heikkilä
Den 13 februari 2025 bjöd Sebastian Heikkilä, doktorand i arbetslivsvetenskap vid Mälardalens universitet, in till vårens första PUSSeminarium. Han presenterade och diskuterade sin magisteruppsats: "Högre utbildning och self-efficacy:
En kvantitativ undersökning om motivation till studier och studenters tilltro
till generell och akademisk förmåga".
Studiens syfte
Studien syftar till att bidra med generell kunskap till diskursen om högre utbildning genom att undersöka varför studenter väljer att utbilda sig på högre nivå, samt fördjupad kunskap om betydelsen av self-efficacy för studenters syn på och upplevelse av högre utbildning.
Begreppet self-efficacy (självtillit) refererar till en individs tilltro till sin förmåga att organisera och genomföra de handlingar som krävs för att uppnå givna prestationer, till exempel att ta sig an utmaningar i vardag och yrkesliv. Det är en subjektiv upplevelse som kan undersökas i olika dimensioner, såsom generell self-efficacy (GSE), akademisk self-efficacy (ASE), social och emotionell self-efficacy. Denna tilltro har positiva samband med studieprestationer och beteenden. I arbetslivet är self-efficacy en viktig personlig resurs.
Generell self-efficacy (GSE) handlar om en persons allmänna tilltro till sin förmåga att hantera olika situationer i livet, medan akademisk self-efficacy (ASE) specifikt fokuserar på en students tilltro till sin förmåga att klara av akademiska utmaningar.
Metod
Studien utgick från en survey-undersökning där han samlat in 186 enkätsvar från studenter i bland annat socionom- och beteendevetenskapsprogrammen vid två svenska universitet. Han analyserade sedan resultaten statistiskt.
Genom enkäten undersöktes studenters motiv till att börja studera på högre nivå och deras self-efficacy (självtillit) i en akademisk kontext. De centrala frågor som ställdes handlade om studenternas motiv till sina studier, vilken tilltro de hade till sina generella och akademiska förmågor och om de upplevde sina studier som meningsfulla. Enkäten inkluderade även frågor om deltagarnas bakgrund; om de till exempel hade högutbildade vårdnadshavare och om de arbetade extra vid sidan av sina studier.
Resultat
Genom studien identifierades de tre vanligaste bakomliggande motiven för studierna som:
- en förutsättning för att konkurrera om framtida jobb
- att kvalificera sig inför det kommande arbetslivet
- ett brinnande intresse för ämnesområdet.
Tilltron till den egna förmågan kunde också identifieras. Sebastian fann ett positivt samband mellan akademisk self-efficacy (ASE) och antal lästa terminer, men inget mellan generell self-efficacy (GSE) och antal lästa terminer.
Studenter som arbetar extra vid sidan av studierna visades ha högre generell self-efficacy än studenter som inte har ett extraarbete.
Vårdnadshavares utbildningsnivå visades vara betydelsefull. Studenter med vårdnadshavare utan högre utbildning upplever studierna som mer meningsfulla än de med minst en högutbildad vårdnadshavare.
Sebastian avslutade seminariet med en diskussion.
Vill du veta mer kan du läsa Sebastians presentation och hans magisteruppsats genom att följa länkarna nedan:
En ny ledarnivå i skolans hierarki
Annelie Waern
Den 12 november 2024 bjöd Annelie Waern in till höstens sista PUSSeminarium för att presentera och diskutera sin masteruppsats "En ny ledarnivå i skolans hierarki - En kvalitativ studie om hur en lärarledarroll beskrivs i praktiken".
I studien har Annelie utgått från hur lärarledare beskriver sin roll, vilka förutsättningar och utmaningar de uppfattar att de har där de befinner sig på en nivå i organisationen mellan rektor och kollegor, samt på vilket sätt de beskriver att de stöttar lärarkollegor att utveckla sin undervisning.
En lärarledare defineras i detta avseende som en lärare som leder andra lärarkollegor i en utvecklingsprocess, t ex en förstelärare. I forskningen beskrivs lärarledare som en framgångsfaktor för att förbättra undervisningen eftersom fler än rektor arbetar för förändring. Det kan samtidigt finnas ett motstånd i lärarkåren mot att ledas kollektivt, men även för lärare att leda sina kollegor eftersom det innebär att ta ett steg från och lämna kollegiet i riktning mot skolledningen.
Annelie presenterade studien som utgick från ett utvecklingsarbete genom deltagande i ett FoU-program. Lärare fick, inom ramen för programmet, uppdraget av sin rektor att leda en lärprocess som gick ut på att utveckla undervisningen i lärarkollegiet, från ett inifrån- och utperspektiv. Processledarna fick inga tydliga direktiv eller ramar för hur de skulle leda sina kollegor, utan de fick själva forma arbetet. De lokala processledarna intervjuades i fokusgrupper.
Tankar som de lokala processledarna lyfte:
- Speciellt att bli utvald av rektorn.
- Svårt att känna sig som en lärarledare (ingen manual).
- Utmaning att leda utan ett färdigt mål (vill göra rätt, men här fanns varken rätt eller fel).
- Starkare samhörighet med kollegor - men viss förflyttning i hierarkin
- Tryggt att träffas i processledargruppen – disktuera liknande utmaningar med likasinnade.
- Förväntan från kollegor att ta hand om annat än det uttalade uppdraget.
Resultatet analyserades sedan med utgångspunkt från ett systemteoretiskt perspektiv. För att få en utförlig beskrivning av resultaten och slutsatserna av studien kan du läsa dem kortfattat i presentationen och mer utförligt i Annelies masteruppsats "En ny ledarnivå i skolans hierarki - En kvalitativ studie om hur en lärarledarroll beskrivs i praktiken".
En ny ledarnivå i skolans hierarki Pdf, 664.6 kB., PDF Pdf, 664.6 kB.
Engagerande litteraturundervisning i gymnasieskolan
Magnus Svensson
Magnus Svensson, adjunkt och doktorand vid Mälardalens universitet, inledde höstens första PUSSeminarium, den 16 oktober 2024, för att diskutera preliminära resultat från en pågående forskningsstudie. Bakgrunden är en studie som genomfördes i samband med hans magisteruppsats. Då intervjuades ambitiösa och engagerade elever om litteraturundervisningen på gymnasiet och han blev i samband med det intresserade av de som i intervjuerna nämndes som ”de andra” – de som inte gillar att läsa, som läser sällan och/eller är svaga läsare. Enligt Statens medieråds rapport "Ungar och medier" från 2023, framgår att fritidsläsningen bland ungdomar rasat under de senaste 10 åren. Enligt resultaten från PISA och PIRLS har även klyftorna mellan starka och svaga läsare blivit större. Detta är inte något unikt i Sverige utan gäller hela OECD-världen.
I den nya ämnesplanen för svenska (Gy25) ska litteraturundervisningen stärkas och ”bidra till elevernas bildning”. Undervisningen ska ge utrymme för eleverna att ”läsa ofta och i riklig omfattning” och ”skönlitteraturens estetiska värde” ska betonas. Magnus tolkar förändringen som en reaktion på att lärare och elever har tyckt att den analytiska delen blivit för tongivande i undervisningen. Hur den estetiska upplevelsen ska kunna bedömas är oklart än så länge och han ser fram emot stödmaterialet för Gy25 som behandlar detta.
Den pågående forskningsstudien som ingår i Magnus avhandlingsarbete består av flera delstudier: en analys av den nya ämnesplanen, fokusgruppintervjuer med lärare och individuella intervjuer med elever. Delstudierna kommer sedan att mynna ut i en aktionsforskningsstudie som syftar till att utveckla ett undervisningskoncept som kan testas och utvärderas i praktiken. Forskningsfrågorna fokuserar på hur en engagerande litteraturundervisning kan organiseras, vilka didaktiska strategier och metoder lärare använder för att skapa engagemang, samt hur både lärare och elever beskriver engagemang i litteraturundervisningen. Magnus redovisar den forskning han utgår från vilken framgår med referenser i den bifogade presentationen.
Några preliminära resultat från fokusgruppsintervjuerna med lärarna
Lärarna påpekade att litteraturundervisningen ofta är anpassad för elever som redan är vana läsare och har läsande förebilder. De elever som inte har denna bakgrund tenderar att vara mindre engagerade. Lärarna påpekade också att en stor del av litteraturundervisningen bygger på samtal och diskussioner, vilket gynnar elever som är bekväma med att uttrycka sig muntligt. Här följer några av de preliminära resultat som framkommit i studien.
- Tidsaspekten och konkurrens med andra aktiviteter: Läsning i skolan konkurrerar med andra ämnen, fritidsintressen, sociala medier och gameing. Eleverna är medvetna om att de borde läsa mer, men de prioriterar ofta bort läsningen till förmån för andra aktiviteter. Lärarna upplever också att de har begränsad tid för planering och att stoffträngseln i kursen leder till kortare texter och mer begränsade upplägg.
- Skolläsning är inte rekreationsläsning: Skolläsning är framför allt kollektiv och eleverna får ut mer av läsningen när de läser tillsammans. Lärarna känner inte att de nödvändigtvis måste göra fritidsläsare av eleverna.
- Mätbarhetskulturen hämmar skolläsningen: Undervisningen hämmar ofta den spontana, estetiska läsupplevelsen, vilket påverkar eleverna negativt.
- Många elever är ovana läsare (men få är öppet ovilliga): Det finns få rekreationsläsare i klasserna, och eleverna har ofta svårt med läsbeting.
- Engagemang visar sig i att läraren kan sluta undervisa: När eleverna själva driver diskussionen vidare och följer upp varandras initiativ och söker sig spontant vidare utanför uppgiften eller texten. När lärarna märker att gruppdiskussioner hämmas när de närmar sig.
- Eleverna vill känna sig smarta och engageras av komplexa texter och att sätta dem i en större kontext. Lärarna märker att eleverna engageras av uppgifter som ger utrymme för egna initiativ och möjlighet att gå utanför ramarna samt att engagemanget minskar om undervisningens eller textens agenda är för uppenbar. Eleverna har tröttnat på teman som är kopplade till värdegrunden.
De preliminära resultaten visar att det finns många utmaningar i att skapa en engagerande litteraturundervisning, men också att det finns potential att öka engagemanget på olika sätt. Resultaten kommer att följas upp under elevintervjuerna och så småningom i aktionsforskningsprojektet.
Läs mer i Magnus presentation från seminariet:
Engagerande litteraturundervisning i gymnasieskolan- En fokusgruppintervjustudie, PDF Pdf, 232.9 kB.
Matematiksvårigheter i grundskolan
Anette L Eriksson
Den 15 maj 2024 bjöd Anette L Eriksson, adjunkt vid Mälardalens universitet, in till vårens sista PUSSeminarium. Temat var matematiksvårigheter i grundskolan och Anette inledde med att ställa frågan: Kan alla elever lära sig matematik? Svaret på frågan var ett självklart JA! Det kan däremot ta olika lång tid för olika elever. Om elever hamnar i matematiksvårigheter kan det bero på olika faktorer. Enligt Sterner (2021) finns ofta flera förklaringar och några av orsakerna kan vara:
- Arbetsminne – vi tränar inte på att memorera längre.
- Uppgiftsorientering – eleven har låg tillit till den egna förmågan.
- Tid och engagemang
- Motivation
- Sociologiska orsaker – till exempel negativa attityder om matematik från omgivningen.
- Didaktiska orsaker – bristfällig och/eller ostrukturerad undervisning.
De didaktiska orsakerna är något som Anette poängterar. "Det vi lärare kan påverka är undervisningen", menar hon. För att uppnå lärande för alla elever i grundskolan behövs en klassrumsmiljö som stimulerar till lärande och framför allt en långsiktig matematikundervisning med lärare som har de kunskaper som krävs.
Anette hänvisar till Ball, Thames och Phelps (2008) för att tydliggöra att matematiklärare inte bara behöver ämnes- och ämnesdidaktiska kunskaper för den åldersgrupp de undervisar. Det är även viktigt att förstå vilka tidigare kunskaper det matematiska innehållet bygger på och vilka kunskaper eleverna behöver få med sig för att lära i framtiden. Att använda matematiska begrepp på ett korrekt sätt även i lägre åldrar, erbjuda hållbara stödstrukturer och ge förutsättningar för eleverna att skapa mentala bilder gynnar lärandet långsiktigt.
Seminariedeltagarna gavs även möjlighet att diskutera vanliga svårigheter som med rätt undervisning och stödstrukturer inte behöver bli problematiska för eleverna. Förståelsen för positionssystemet, likhetstecknets betydelse och tal i bråk- och decimalform var exempel på svårigheter som togs upp.
Läs Anettes presentation från seminariet om du vill veta mer:
Kan alla barn lära sig matematik? Pdf, 648.6 kB.
Referenser
Sterner, G. (2021). Intensivundervisning i matematik. Göteborg NCM.
Ball, D., Thames, M., och Phelps, G. (2008). Content Knowledge for Teaching: What makes it special? Journal of Teacher Education, 59(5), 389-407.
”I Can’t Write No Pretty Poem!” Pupils and teachers as writers
%20PaulMorris.webp)
Paul Morris
Den 9 april 2024 bjöd Paul Morris, lärare i engelska på Centrum för tvåspråkighet i Västerås, på en inspirerande föreläsning om kreativt skrivande.
Paul inledde med att berätta om titeln på föreläsningen som har sitt ursprung i novellen "Geraldine Moore - the poet" av Toni Cade Bambara; en berättelse om en elev som med hjälp av sin lärare upptäcker sin förmåga att uttrycka sig genom poesi. Berättelsen, som spelades upp med hjälp av några seminariedeltagare, lyfter tanken om elever som författare. Novellen belyser även lärarens viktiga roll i undervisningen som genom goda kunskaper, inlevelse, vägledning och uppmuntran bidrar till utveckling av elevernas kreativa skrivande. De egna erfarenheterna är en god utgångspunkt.
I skolan får ofta den etablerade litteraturen stort utrymme, berättar Paul. Eleverna lär sig att läsa, analysera och förhoppningsvis förstå texter som vuxna skrivit. Men de får inte tillräckliga möjligheter att utforska och praktisera det egna kreativa skrivandet. Paul menar att vi behöver se våra elever (och även oss själva) som författare; att ges möjlighet att genom språket uttrycka tankar, idéer eller använda fantasin i skrivandet. Han poängterar att lärarens viktigaste uppgift är att inspirera eleverna genom att förmedla kvalitetslitteratur som de kan relatera till, tänka kring eller fantisera vidare om. Med utgångspunkt från berättelser eller dikter om ämnen som berör, kan eleverna motiveras att skriva egna texter. Alla har egna erfarenheter av ett första minne, den första skoldagen, ett första husdjur eller den första kärleken. När utgångspunkten är elevernas egna liv och erfarenheter finns alltid något att skriva om.
I samband med sin licentiatstudie kom Paul i kontakt med fan fiction. Han börjande undersöka det kreativa skrivande som eleverna ägnade sig åt på fritiden. Den inspiration de fick av andras berättelser motiverade dem till att själva börja skriva. Han erfor att historierna imiterades och bearbetades till en början och eleverna fann glädje i skrivandet. Sedan, i det fortsatta skrivandet, hjälptes de att förstå sina egna erfarenheter och att hantera sina känslor genom berättandet.
Om du vill veta mer kan du läsa Paul Morris licentiatstudie och en av hans publicerade artiklar:
Paul avslutade med att berätta om olika aktiviteter som kan anordnas för att uppmuntra till skrivande både för lärare och elever, exempelvis skrivklubbar, skrivtävlingar eller utställningar av dikter. Han bjöd också på lästips, och här följer ett urval i bilder:
Förskolans systematiska kvalitetsarbete i Hallstahammars kommun
Pernilla Vilhelmsson och Ellen Juhlin
Den 7 mars 2024 var temat för PUSS, förskolans systematiska kvalitetsarbete (SKA). Maritha Hammar, rektor på förskolan Duvan i Hallstahammars kommun, hade bjudit med sig förskollärarna Pernilla Vilhelmsson och Ellen Juhlin som med inlevelse presenterade hur de kontinuerligt och systematiskt arbetade med kvalitetsarbetet i den dagliga verksamheten. Här följer ett kort referat från seminariet:
Skollagen innehåller ett tydligt krav på systematiskt kvalitetsarbete i alla skolverksamheter och i läroplanerna framgår att förskolor och skolor kontinuerligt ska planera, följa upp, analysera och dokumentera hur de arbetar för att utbildningsmålen ska uppfyllas.
I Hallstahammars kommun finns en tydlig gemensam arbetsgång i form av ett pedaogiskt årshjul för att underlätta varje förskolas arbete med SKA. Utifrån politiska mål, visioner och prioriterade områden som bygger på analys av tidigare resultat skapar varje förskola ett gemensamt mål för den egna enheten. Detta mål löper sedan som en röd tråd i alla processer som pågår inom förskolan.
Utfrån det gemensamma målet sker kartläggning, planering, dokumentation, analys, uppföljning och utvärdering av undervisningen i den dagliga verksamheten. Med hjälp av det pedagogiska årshjulet där arbetsordningen tydligt framgår dokumenteras de olika arbetsprocesserna i den löpande verksamheten.
Pernilla och Ellen gav exempel på hur de veckovis planerade undervisningsaktiviteter med utgångspunkt från analys av tidigare undervisning och barnens egna önskemål. De gav även exempel på hur de dokumenterar undervisningen under genomförandet och hur de reflekterar över och analyserar resultatet. I alla steg finns barnens önskemål, kommentarer och reflektioner dokumenterade i både text och bild. Även vårdnadshavarna involveras i SKA när de tar del av förskolans undervisning som delges genom familjebrev, dokumentation på väggar och dagliga samtal. De får på det sättet god inblick i verksamheten och ges möjlighet att delta i arbetet.
Processen planering-dokumentation-reflektion-analys sker i respektive arbetslag och utvärderingen görs gemensamt på förskolan. Resultaten från utvärderingen sammanfattas och förs vidare till politikerna via rektor och områdeschef, och ligger till grund för nästa års mål och beslutsfattande.
Maritha berättar att Hallstahammars kommun arbetat på detta sätt sedan 2009 och det är etablerat i alla kommunens förskolor. För förskollärararna innebär det ett löpande arbete med dokumentation, men enligt Pernilla och Ellen sker det oftast tillsammans med barnen i gruppen via lärplatta, som en del av det dagliga arbetet.
Läs mer i presentationen som visades under seminariet:
Läsundervisningens svårigheter och framgångar
Den 31 januari 2024 gästade läraren och masterstudenten Anna Gustafsson årets första PUSSeminarium. Anna, som är yrkesverksam på lågstadiet, har nyligen skrivit en magisteruppsats med titeln "Läsundervisningens svårigheter och framgångar: En kvalitativ studie av lärares förståelse av läsundervisning". Här följer ett referat från seminariet:
Problemområde
Anna berättade att det var hennes nyfikenhet kring hur läsundervisningen kan utformas och varieras så alla elever kan tillgodogöra sig den, som ledde till studierna på Mälardalens universitets masterprogram i didaktik. Det problemområde som identifierades för magisteruppsatsen handlade om svårigheten för lärare att tillgodose allas rätt till en god läsundervisning enligt styrdokumentens krav, när elevernas behov ser så olika ut.
Bakgrund
Bakgrunden till studien utgick från forskning om läsundervisning, läsinlärning och motivation men också från den senaste PIRLS-undersökningen som Skolverket (2023) kommenterat. Enligt PIRLS har svenska elevers läsresultat minskat och de elever som inte når upp till lägsta nivån har fördubblats mellan 2016 och 2021, medan prestationerna på högsta nivån är oförändrade. Samtidigt visar undersökningen att svenska elever läser mer idag än tidigare år. Enligt Skolverket (2023) kopplas den nedåtgående trenden samman med motivation, självförtroende i läsningen och hemresurser.
Intervjuresultat
Annas studie utgick från att undersöka hur lärare upplever sin läsundervisning. Sju lärare intervjuades och efter en tematisk analys av empirin kunde tre teman skönjas:
Elevens förutsättningar till läsinlärning:
- Lärare är beroende av skolans tillgångar till resurser
- Tid är en ”lyxvara”
- Skolans organisation förutsätter att lärare är detektiver.
Psykisk hälsa:
- Relationer lärare-elev och lärare-vårdnadshavare
- Motivationen behöver ombesörjas av läraren.
Varierad undervisning:
- Lärare vänder och vrider på sig själva
- Kartläggningar - pappersprodukt eller hjälpmedel?
- Behovens omfattning står ej i realitet mot vad skolans organisation kan hantera
- Läsundervisningen behöver bygga på en elevgrupp och inte utifrån individer.
De framgångar för läsundervisningen som framträdde var att det är viktigt med goda relationer mellan lärare och elev, att läsundervisningen är lustfylld, att det får kosta tid och resurser, att olika läsundervisningsmetoder används, att kartläggningsmaterial används och att en snäv budget skapar uppfinningsrikedom.
Slutsats
Slutsatsen för studien var att forskningen förespråkar läsundervisning som praktiken inte har förutsättningar till. Detta beror på vilket paradigm (individualpsykologiskt eller socialinteraktionalistiskt) som råder och vilka olika förutsättningar som varje praktik har. Läs gärna presentationen eller uppsatsen för ett mer utförligt innehåll, se länkar nedan.
Undervisningstips
I den efterföljande diskussionen/frågestunden delade deltagarna med sig av undervisningstips som fungerat i deras läsundervisning. Här följer några:
- Skapa läslust genom bilderböcker i år 1. Samtala om texten och bilderna som visas på storbild. Alla kan delta.
- Utgå från skönlitteratur så tidigt som möjligt. Elevens motivation och intresse styr vad som ska läsas i läxa och i skolan.
- Hitta sätt för läsovana elever att lyckas. Kan de lyssna på bok när det är tyst läsning (Polyglytt eller Legimus)? Öva avkodning och läskondition vid annat tillfälle.
- Använda appen ”Boksamtal” där det finns frågor som kan användas till de flesta texter.
- Skapa mindre bokcirklar i elevgruppen, val av bok utifrån intresse.
- Dramatisera böcker eller uttryck. Hur ser en överraskad, nyfiken, rädd eller generad person ut? Hur kan händelsen i boken dramatiseras? Läs som en robot eller någon karaktär i boken.
- Lästräna med hjälp av gosedjur. Leka att gosedjuret läser och eleven agerar lärare.
- Öva läsning genom att ha en verklig mottagare, till exempel att läsa för yngre elever eller för husdjuret hemma.
- Integrera lästräningen i övrig undervisning. Hitta skönlitteratur som har koppling till de ämnen som ska läsas i SO/NO. Köp in klassuppsättningar av några utvalda titlar per årskurs.
- ”Beställa” berättelser via ChatGPT med de ingredienser som eleverna önskar. Utgångspunkt för att läsa och diskutera aktuella ämnen som är svåra att hitta texter om.
Läs mer i Anna Gustafssons presentation från seminariet och i hennes magisteruppsats "Läsundervisningens svårigheter och framgångar: En kvalitativ studie av lärares förståelse av läsundervisning".
Läsundervisningens svårigheter och framgångar, PDF Pdf, 261.1 kB.
Ansvarsfördelning i skolan - lärarens roll i en dynamisk skolmiljö
Den 16 november 2023 diskuterade Helena Hägg, gymnasielärare i samhällskunskap, religion, historia och svenska på Rinmangymnasiet i Eskilstuna, det relationella lärandets styrkor och utmaningar. Det var det tredje seminariet i serien "Skolans möjligheter och utmaningar" som anordnas av Mälardalens kompetenscentrum för lärande.
Temat kretsade kring skillnaden mellan privata och professionella relationer med utgångspunkt från hur elevrollen förändrats över tid. Helena diskuterade de krav som ställs på läraren, i mötet med eleven, för att balansera relationen med undervisningens form och innehåll. Hur skapas relationer som gynnar undervisningen?
Hon diskuterade även innebörden av lärares professionella relationsskapande och att som lärare gå in i och utgå från en roll som är annorlunda än många andra sociala roller, inklusive den privata/personliga. Hur kan läraren bygga goda relationer med eleverna utan att blanda in det privata eller personliga?
Läs mer i Helena Häggs presentation och i den refererade texter:
Det relationella lärandets styrkor och utmaningar, PDF Pdf, 172.6 kB.
I Skolverkets text "Relationellt klassrumsledarskap", av Åsa Hirsch, förtydligas perspektivet.
Hirsch, Å. (2021). Relationellt klassrumsledarskap, PDF, Skolverket
Aspelin, J. & Johansson, L (2017). Relationell pedagogik - ingång till ett fält, PDF
Jonas Aspelin, professor i pedagogik vid högskolan i Kristianstad, erbjuder en fördjupning och öppna forskningsartiklar inom ämnet via hans webbplats - relationell pedagogik.
Crehan, L. (2018). Cleverlands: Vad skapar utbildning i världsklass? Studentlitteratur.
"Jag undervisar elever, inte pojkar och flickor": En mixed method-studie om svenska lärares genusföreställningar
Den 18 oktober 2023 presenterade och diskuterade Morlin Schubert, student på masterprogrammet i didaktik vid MDU, sin magisteruppsats om lärares genusföreställningar. Det var det andra seminariet i serien "Skolans möjligheter och utmaningar" som anordnas av Mälardalens kompetenscentrum för lärande.
Problemområde
Det problemområde som Schubert utgår från i sin undersökning är att vuxna gör skillnad på människor utifrån könstillhörighet, vare sig det sker medvetet eller omedvetet, vilket påverkar flickors och pojkars prestationer och mående. Exempel på detta är att barn växer upp i en värld där leksaker, kläder, färgval och förväntningar på beteenden är starkt könsuppdelade. I vuxenvärlden möter de ojämlika maktstrukturer, kvinnors sexualisering och mäns våld mot kvinnor. Samtidigt finns ett konsensus om flickors och pojkars lika värde och likabehandling, vilket också uttrycks i samtliga läroplaners värdegrundskapitel och i lärarens uppdrag. Dessa två motstridiga diskurser är utgångspunkten för undersökningen: Att det är och att det inte är skillnad mellan könen.
Syfte och frågeställning
Uppsatsens syfte är att undersöka lärares genusföreställningar i relation till elever. Undersökningen kopplas till olika klassrumsaktiviteter som ingår i undervisningsplaneringen. Följande forskningsfrågor formulerades:
- Vad förväntar sig lärare av elever av olika kön under olika aktiviteter i klassrummet?
- Hur tror lärare att olika aktiviteter i klassrummet tas emot av elever av olika kön?
- Hur resonerar lärare om vad som kan tänkas gynna eller missgynna elever av olika kön?
Undersökningen genomfördes dels genom intervjuer av sju lärare, dels genom en enkätundersökning som besvarades av 74 lärare, samtliga yrkesverksamma i högstadie- eller gymnasieskolan.
Resultat av intervjuer
Intervjuerna analyserades genom kvalitativ innehållsanalys och gav svar om lärares explicita, det vill säga medvetna, föreställningar om genus. Lärarna följde två huvudteman: att inte se kön och att se kön. De flesta intervjurespondenter tänkte inte aktivt på genusskillnader, eller svarade bara på direkta frågor om skillnader. De skillnader som framkom antingen spontant eller på direkta frågor följde stereotypa femininitets- och maskulinitetsnormer. Till exempel ansågs flickor vara tysta, flitiga, disciplinerade och ansvarstagande, samt gynnas av friare inlämningsuppgifter. Pojkar ansågs till exempel vara högljudda, oflitiga, odisciplinerade och mindre ansvarstagande, samt gynnas av slutna uppgifter som salsskrivningar. Lärarna ansåg även att tävlingar tilltalar pojkar mer än flickor och flickor ansågs gilla att samarbeta med andra. Lärarna nämnde att flickor oftare än pojkar drabbas av psykisk ohälsa orsakad av stress och begrepp som ”duktig flicka” eller ”det manliga geniet” framkom.
Resultat av enkäten
Dessutom svarade 74 lärare på en enkät med korta fallbeskrivningar, där hälften läste om pojkar i en situation och andra hälften om flickor i samma. Efter det ombads respondenterna att svara på fem frågor på en sexgradig Likert-skala (1=inte sannolikt, 6=sannolikt). Enkätsvaren analyserades kvantitativt med avsikten att få svar om implicita, det vill säga omedvetna, föreställningar om genus framkom. Analysen visade att enkätrespondenterna inte gjorde skillnad på kön, förutom en lätt signifikans för att grupparbete ansågs gynna lågpresterande flickor mer än lågpresterande pojkar när det handlar om måluppfyllelse och att aktivera tysta elever.
Undersökningen bygger på små populationer, men visar en eventuell tendens att svenska lärare inte tänker på elevers kön i första hand, men om de tvingas tänka på kön, så dominerar stereotypa föreställningar.
Läs mer i Morlin Schuberts presentation från seminariet och i uppsatsen från 2023: "Jag undervisar elever, inte pojkar och flickor": En mixed method-studie om svenska lärares genusföreställningar.
Lärares föreställningar om genus - En mixed method-studie, PDF Pdf, 947.7 kB.
Uppmärksamhet i undervisningen: Vad, hur och varför?
Den 13 september 2023 inledde Johannes Rytzler, lektor i pedagogik vid MDU, seminarieserien Skolans möjligheter och utmaningar.
Enligt Rytzler överensstämmer inte dagens extrema informationsmängd med den uppmärksamhet vi klarar av att rikta mot den. I det nutida samhället ställs stora krav på individen att oavbrutet välja ut och bibehålla fokus på det som är viktigast. Vår hjärna, som har svårt att vara uppmärksam på mer än en sak i taget, måste därför ständigt vara alert. Individer med en bristande uppmärksamhetsförmåga hamnar följaktligen i svårigheter i de kontexter där det skapas förväntningar om ett beteende som inte kan uppfyllas.
Är det individen eller kontexten som ska förändras?
När bristande uppmärksamhet ger konsekvenser i den specifika undervisningskontexten blir den ett föremål för pedagogik och utbildning, menar Rytzler. Uppgiften blir att skapa en undervisningsmiljö där individens autentiska uppmärksamhet formas och utvecklas, istället för att individen tvingas anpassa sig till en miljö som förorsakar svårigheterna. Detta är möjligt, enligt Rytzler, genom att vi förstår uppmärksamhetens dimensioner i termer av nyfikenhet, begriplighet och meningsfullhet.
Läs mer i Rytzlers presentation från seminariet och i hans avhandling från 2017, Teaching as attention formation: A relational approach to teaching and attention.
Uppmärksamhet i undervisning - Vad hur och varför, PDF Pdf, 1.9 MB.
