Vad får elever att stanna i skolan? Ny studie ger svar

En ny studie från Mälardalens universitet ger röst åt eleverna i introduktionsprogrammen. Genom intervjuer och klassrumsobservationer framträder en tydlig bild: det är mognad, men framför allt meningsfulla relationer till lärare och kamrater som får eleverna att återvända och vilja engagera sig i sitt lärande.

Introduktionsprogrammet är en andra chans för elever som inte nått gymnasiebehörighet och många av dem har en historia av hög skolfrånvaro. En ny studie från Mälardalens universitet (MDU) ger röst åt just dessa elever, en grupp som sällan står i centrum för skoldebatten.

Eleverna som går introduktionsprogrammen är en lite bortglömd grupp i skolan och i skolforskning – de hamnar ofta “mitt emellan”. Samtidigt har många av dem haft problem i sin tidigare skolgång, bland annat med hög frånvaro, säger Karin Bergman Rimbe, universitetslektor vid MDU. Tillsammans med forskarkollegorna Sandra Jederud och Gunnel Östman står hon bakom studien.

Studien bygger på intervjuer och klassrumsobservationer av elever som tidigare haft omfattande skolfrånvaro. Målet var att förstå hur eleverna själva upplever sin återkomst till skolan och vad som hjälper dem att stanna kvar eller vad som fortfarande är svårt.

Mognad och meningsfulla relationer

När eleverna själva får förklara varför de faktiskt går till skolan återkommer två teman. Dels beskriver många en personlig mognad och att de är äldre, tänker annorlunda och ser konsekvenserna av missad utbildning. Dels handlar det om relationer.

De är äldre och vet bättre nu, och de har hittat eller kommit i kontakt med en vuxen i skolan som verkligen bryr sig om dem, och/eller fått bra kompisrelationer i skolan, säger Karin.

Studien visar att relationer till lärare och kamrater är en central förutsättning för närvaro. Eleverna beskriver hur tidigare skolmisslyckanden ofta sammanföll med känslan av att inte bli sedd. I introduktionsprogrammet upplever flera för första gången att någon faktiskt förväntar sig att de ska lyckas.

Närvaro är mer än att vara i rummet

Att eleverna kommer till skolan betyder däremot inte automatiskt att lärandet fungerar. Ett centralt resultat i studien är skillnaden mellan fysisk och mental närvaro i klassrummet.

Fysisk närvaro ger en pinne i närvarostatistiken, men det är den mentala närvaron som ger lärande. Efter att eleverna har fått upp närvaron är nästa steg att också få upp den mentala närvaron, säger Karin.

Observationerna visar hur elever kan sitta i klassrummet men ändå vara mentalt frånvarande. Saker som mobiltelefoner, oro, trötthet, och tidigare negativa erfarenheter konkurrerar med undervisningen. Eleverna själva är medvetna om detta och beskriver “riktig närvaro” som att hjärnan är med och inte bara kroppen. Det pekar på att arbetet med skolfrånvaro inte slutar när eleven dyker upp, och att undervisningssituationer där eleverna orkar och vågar engagera sig måste skapas.

Studien lyfter relationernas betydelse som både en möjlighet och en utmaning för skolan. Eleverna uttrycker tydligt att de vill bli sedda som individer och inte uppfattas som ett problem.

Relationer kan inte underskattas. De vill ha någon som ser dem och bryr sig om dem. Det ställer stora krav på lärare. Eleverna vill inte känna sig som ett besvärligt inslag på jobbet, säger Karin.

Organisatoriskt utrymme för relationsarbete

Forskarna pekar på att detta inte kan reduceras till en fråga om enskilda lärares personlighet utan att det handlar också om skolans organisation. Det måste ges tid, arbetsvillkor och strukturer som kan ge utrymme för relationsarbete, eftersom det för många av eleverna är just mötet med en engagerad vuxen som är den avgörande vändpunkten.

Studien utmanar alltså föreställningen om skolfrånvaro som enbart ett individuellt misslyckande. I stället framträder en bild där bemötande och relationer spelar en avgörande roll.

Lärare är oerhört viktiga. De påverkar eleverna på så många plan som kanske inte alltid syns på en gång. Elever vill lära sig, de vill göra bra ifrån sig men de får inte alltid möjligheten, avslutar Karin.

Studien ger indikation på vad som kan skapa ökad skolnärvaro och lärande. Den visar att elever som tidigare försvunnit från skolan ofta hittar tillbaka på grund av goda relationer, tillit och en känsla av att någon väntar på dem i klassrummet, och att lärare bör ges tid och utrymme till sådant relationsarbete.

Läs hela forskningsartikeln genom att följa länken nedan:

Swedish students’ experiences of getting a second chance to access upper secondary education after problematic school absenteeism, International Journal of Adolesence and Youth