Virtuella lektionsbesök med VR – ett nytt sätt att närvara i klassrummet

Distansutbildning inom lärarprogrammen ställer nya krav på hur kurslärare följer upp studenternas undervisning. Vid Mälardalens universitet har VR-teknik testats som ett alternativ till traditionella lektionsbesök – med målet att skapa en mer närvarande och likvärdig observationsmiljö.

Hur kan lärarutbildare följa upp lärarstudenters undervisning när den sker på distans? Den frågan har länge varit aktuell inom den kompletterande pedagogiska utbildningen vid Mälardalens universitet (MDU). Under våren 2025 gavs möjlighet att testa ett nytt sätt att genomföra lektionsbesök under studenternas verksamhetsförlagda utbildning (VFU).

Projektet leddes av Johannes Rytzler, docent i didaktik, tillsammans med Linda Wickström och Kicki Engholm, båda adjunkter och kurslärare. Genom att använda virtual reality (VR) i kombination med en 360°-kamera undersökte de om det gick att skapa en likvärdig observationsmiljö – trots att utbildningen sker på distans.

Behov av nytt sätt att utföra lektionsbesök

Den kompletterande pedagogiska utbildningen (KPU) har bedrivits på distans sedan 2018. Under de senaste åren har den, inom ramen för försöksverksamheten för förkortad KPU, även utökats med inriktningarna F-3 och 4-6. Distansbaserad KPU innebär att studenterna gör sin VFU på skolor nära sin hemort, vilket försvårar möjligheten för kursläraren att genomföra lektionsbesöken på plats. Tidigare har kurslärare från närbelägna lärosäten lånats in vilket inneburit att kvalitetskontrollen försvårats. Sedan pandemin har digitala lektionsbesök via videokonferensverktyget Zoom varit en lösning som möjliggjort att lärare från MDU själva kunnat genomföra dem – något som varit särskilt värdefullt då de är insatta i utbildningens lärandemål och progressionstanke.

Zoom har dock visat sig ha begränsad kapacitet att fånga klassrummets helhet – särskilt lärarens rörelsemönster, elevinteraktioner och spatiala aspekter. Dessa är framför allt viktiga att synliggöra när lärarstudenter upplevs ha brister i den kommunikativa förmågan. Med denna bakgrund ville projektgruppen undersöka om VR-teknik kunde erbjuda en mer närvarande och kvalitativ observationsmiljö, och samtidigt identifiera möjligheter, begränsningar och etiska implikationer med tekniken.

Tekniken bakom de virtuella besöken

Strax före lektionsbesöket placerades en 360°-kamera på stativ i det aktuella klassrummet för att filma rummet i realtid (liveströmning). Kameran kopplades till en bärbar dator som sände bilden vidare via den webbaserade plattformen Inclubit360. Kursläraren kunde därefter följa lektionen i ett VR-headset eller direkt på en datorskärm – utan att behöva installera någon särskild programvara. Tack vare tekniken kunde kursläraren själv styra sin blick i rummet och uppleva undervisningen i realtid. Eftersom lektionen bara strömmades live och inte spelades in, minskade kraven på särskilda dataskyddsåtgärder.

Projektet genomfördes i tre steg: först en teknisk inlärningsfas utan deltagare, därefter ett klassrumstest med lärarstudenter på Campus Eskilstuna, och slutligen fem skarpa lektionsbesök i årskurs 2 och 6 på skolor i Mellansverige. Under de skarpa besöken observerade kurslärarna undervisningen både via VR och Zoom, vilket möjliggjorde jämförelser mellan teknikerna.

Efter att data samlats in via reflekterande samtal, fältanteckningar och skriftlig återkoppling från kurslärare, VFU-handledare och lärarstudenter kunde upplevelserna av lektionsbesöken tematiseras och analyseras.

VR-tekniken ger observatören en ny närvaro i klassrummet

En initial lärdom var att kamerans placering i klassrummet påverkade observationskvaliteten. Efter utprovning visade sig en diagonal främre placering ge bäst helhetsvy utan att störa undervisningen. Tekniken upplevdes som diskret av både elever och studenter, vilket är en fördel jämfört med traditionella digitala lösningar.

Jag trodde att eleverna skulle vara nyfikna och gå fram till kameran, men den är så diskret att de glömde att den stod där. Det tycker jag är viktigt – att observationen inte påverkar undervisningen, säger Kicki.

Det som särskilt lyftes fram av kurslärarna var den fördjupade rumsupplevelsen. Med VR-headset kunde observatören vrida blicken fritt och uppleva klassrummet från olika perspektiv. Det var till exempel möjligt att se klassen framifrån, vilket är svårt vid fysiska besök där kursläraren ofta sitter längst bak i rummet.

Det som gör mest intryck är känslan – det känns verkligen som att man är i rummet. Man vrider på huvudet och ser vad eleverna gör, utan att störa. Det skapar en stark närvarokänsla för oss som observerar, fortsätter Kicki.

Ja, det kändes som att jag satt längst fram i klassrummet, mittemot eleverna. Det var så verkligt att jag försökte titta under bordet för att inte sparka till någon när jag skulle byta sittställning, skrattar Linda.

Denna "osynliga närvaro" möjliggjorde mer nyanserad formativ återkoppling. Kurslärarna kunde ge studenten konkret feedback på exempelvis rörelsemönster, uppmärksamhet på olika elevgrupper och tidsfördelning.

Jag kunde ge mycket mer nyanserad återkoppling, till exempel vad som hände bakom studentens rygg. Det hade jag aldrig kunnat se med Zoom, säger Linda.

Smidigt – men inte utan hinder

VR-headseten och den övriga tekniken upplevdes som lätt att använda. Efter att placeringen av kameran prövats och några korta övningar genomförts på campus, var de redo att testa i skarpt läge. Båda kurslärarna blev positivt överraskade av hur smidigt tekniken fungerade. Som Linda uttrycker det:

Jag förstod inte idén med VR-glasögon tidigare, men nu ser jag att de kan fylla en viktig funktion i lärarutbildningen.

Trots de positiva erfarenheterna fanns också begränsningar med tekniken. Bildkvaliteten var ibland otillräcklig, särskilt för att se vad som skrevs på tavlan. VR-headsetet kunde upplevas som fysiskt ansträngande att använda vid längre sessioner, och nätverksuppkopplingen på vissa skolor utgjorde en risk.

Projektet visar att VR-teknik inte bör ersätta fysiska besök, utan snarare ses som ett komplement i en multimodal observationspraktik. Tekniken kan dock bidra till ökad jämlikhet i lärarutbildningen, där studenter oavsett geografisk placering får likvärdiga möjligheter till handledning.

Lektionsbesök i framtiden

Erfarenheterna från projektet har väckt idéer om andra användningsområden för VR-teknik i lärarutbildningen. En möjlighet är att låta lärarstudenter besöka klassrum hos erkänt skickliga lärare – virtuellt – för att ta del av professionell undervisning utan att störa praktiken.

Projektgruppen betonar att fortsatt forskning behövs, särskilt kring hur VR-observationer påverkar handledning, studenters lärande och klassrummets relationella dynamik. Etiska frågor om transparens, samtycke och observatörens roll behöver också utforskas vidare.

Projektet har nyligen återrapporterats och dess resultat håller på att kommuniceras i programkollegiet och till övriga KPU-program i landet. Projektdeltagarna hoppas att tekniken nu börjar användas i större skala och att fler lärare kan börja utforska dess möjligheter inom KPU, men även inom lärarprogrammet i stort.

Vill du veta mer om projektet så länkas projektrapporten nedan:

Virtuella VFU-besök i kompletterande pedagogisk utbildning, PDF pdf, 492.5 kB.