Text
Samarbete - en förutsättning för flerspråkiga elevers språk- och kunskapsutveckling
Christa Roux Sparreskog, vid Mälardalens universitet, disputerade under våren med avhandlingen: "Didaktiska samarbeten för stöttning av flerspråkiga elevers språk- och kunskapsutveckling". Med sin forskning vill hon bidra till en utökad förståelse för samarbetet mellan klasslärare, specialpedagoger, modersmålslärarare och studiehandledare när det gäller att främja flerspråkiga grundskoleelevers språk- och kunskapsutveckling.
Christa Roux Sparreskog, foto: Jonas Bilberg
Christa Roux Sparreskog utbildade sig till lärare för årskurs 1-6 i hemlandet Schweiz – en utbildning som inte godkändes när hon flyttat till Sverige. Hon började därför studera igen; denna gång till språklärare i tyska och franska. I några år arbetade hon på högstadiet tills hon bestämde sig för att läsa till specialpedagog på Mälardalens universitet (MDU). Efter några år som specialpedagog, sökte och fick hon en kommundoktorandtjänst i Västerås stad med inriktningen läs- och skrivutveckling och flerspråkighet. Inriktningen intresserade henne eftersom hon själv är flerspråkig och lätt kunde relatera till elever med samma erfarenheter. Hon skrev sin licentiatuppsats ”Välkommen till 3a” och arbetade en tid som specialpedagog på en gymnasieskola och som adjungerad adjunkt på MDU, innan hon fick möjlighet att fortsätta sina doktorandstudier.
Begränsat samarbete med modersmålslärare och studiehandledare
I samband med licentiatuppsatsen kom Christa i kontakt med en språkligt och kulturellt heterogen grundskola F-6, som hade ett framgångsrikt arbete med elevernas språk- och kunskapsutveckling. Där genomförde hon en etnografisk fallstudie för att identifiera vilka olika praktiker som användes för att stötta de flerspråkiga eleverna. Hon observerade att skolans lärare var mycket duktiga på att samarbeta med varandra och att de visade en positiv inställning till att arbeta med flerspråkiga elever. Åtskilliga av skolans lärare hade en flerspråkig bakgrund vilket var gynnsamt för gruppen i stort och de elever som talade samma språk.
För elever som talade mindre representerade språk var det betydligt svårare. För dem var skolans samarbete med modersmålslärare och studiehandledare avgörande för både deras språk- och kunskapsutveckling. Men enligt Christa var detta samarbete sporadiskt och begränsat – något som väckte hennes nyfikenhet. Hur kom det sig att denna språkligt heterogena skola, som hade goda samarbeten på andra sätt, inte hade ett fungerande samarbete med modersmålslärare och studiehandledare? Och hur gör skolor som lyckas?
Fördjupad förståelse för modersmålslärares och studiehandledares samarbeten
När Christa började skriva på sin doktorsavhandling bytte hon därför fokus och koncentrerade i stället sin forskning på hur samarbetet mellan klasslärare, specialpedagoger, modersmålslärare och studiehandledare fungerar. Hon genomförde intervjuer med modersmålslärare och studiehandledare för att få en djupare förståelse för deras samarbeten och de utmaningar som de ställdes inför. Personerna som intervjuades innehade ofta båda yrkesrollerna. Christa tyckte att det var intressant att samma personer beskrev sina yrkesroller och positioner på helt olika sätt beroende på vilken roll de beskrev.
De fick berätta om sin vardag och när jag började analysera samarbetet som de beskrev kom jag ganska snabbt fram till att det var väldigt olika beroende på om de arbetade som modersmålslärare eller som studiehandledare, vilket kanske inte är så konstigt. Det är ju två olika yrken som utövas av samma personer. I rollen som modersmålslärare var de väldigt självständiga och de beskrev sig själva som språklärare där de hade mandat
, berättar Christa. Det enda som modersmålslärarna saknade var att kunna arbeta närmare skolans personal, vilket var svårt eftersom de ofta undervisar före eller efter skoltid när ordinarie lärare är upptagna på annat håll.
Samarbete beroende av studiehandledares syn på sin egen roll
Studiehandledarrollen beskriver Christa som bred och variationsrik då det förväntas att de ska handleda elever från första klass till sista året på gymnasiet, i många olika ämnen. Att lyckas med ett sådant uppdrag är helt beroende av ett gott samarbete med klass- och ämneslärarna ute på skolorna. Men strukturella och organisatoriska hinder som att de tillhörde en central enhet, skolornas schemaläggning och tillgången till undervisningsmaterial påverkade möjligheten att samarbeta på ett bra sätt med andra lärare.
För studiehandledarna var samarbetet dessutom avhängigt hur de beskrev sin egen roll: som språkkunniga elevassistenter, som förmedlare av studiestrategier eller som språkliga och kulturella guider. Beroende på hur de såg på sin roll kunde de antingen helt underordna sig lärarens vilja att samarbeta, eller kämpa hårt för ett jämställt samarbete.
De upplevde att skolorna gärna vill ha ett gott samarbete, men kollektiva och gärna långvariga stödinsatser prioriteras vilket gör det väldigt svårt att samarbeta eftersom studiehandledning i sig är en temporär stödinsats
, förklarar Christa.
Strukturella förutsättningar och likriktad utbildning för studiehandledare
I sin forskning har Christa identifierat flera lösningar och goda exempel för att förbättra samarbetet mellan skolor och modersmålslärare eller studiehandledare. Hon betonar till exempel vikten av strukturella förutsättningar. Ett av de goda exemplen som hon nämner är en skola där alla modersmålslärare är på plats en dag i veckan. Efter modersmålsundervisningen har de rast tillsammans med klasslärarna och specialpedagogerna vilket skapar en naturlig mötesplats för att diskutera elevernas behov. Detta har visat sig vara mycket effektivt för att skapa ett väl fungerande och långsiktigt samarbete.
Christa föreslår även att studiehandledare behöver en mer likriktad utbildning och att lärare och specialpedagoger informeras om vad studiehandledarens roll är och vad som kan förväntas av dem. Detta skulle hjälpa till att klargöra rollerna och därigenom göra det lättare för dem att samarbeta med lärare och specialpedagoger, säkerställa att deras tid används på ett effektivt sätt och därmed skapa goda förutsättningar för elevernas språk- och kunskapsutveckling.
Det är ju ett fantastiskt stöd och unikt i sitt sätt - inte många länder ger möjlighet för elever att få stöd i sitt förstaspråk. Vi vet ju att det går snabbare att lära sig via sitt starkaste språk
, säger hon.
Framtida utmaningar
Christa har flera planer för framtiden. Hon vill vinkla sitt arbete mot specialpedagogik med tanke på sin bakgrund. Hon har nyligen skrivit en artikel om gapet mellan forskning om flerspråkighet och forskning om specialpedagogik, och hon vill gärna titta mer på hur flerspråkiga elever med behov av särskilt stöd kan få den hjälp de har rätt till och behöver. Hon nämner även att utredning av flerspråkiga elever med förmodad dyslexi, ADHD eller autism är ett område som inte är tillräckligt beforskat.
Det är inga problem att hitta ämnen att gräva djupare i
, avslutar Christa.
